20071030
20071029
EGENTLIGEN
"I have no wish at all to be a "great" writer, let alone a "great" man. It would just embarrass me and betray a false position. I want to go in nightgown and underwear and be known as a scandal-writer, that wouldn´t embarrass me."
20071028
20071026
20071025
20071024
Produktionsmöte
I morse blev det trångt men gemytligt i köket. Kaffe och kanelbulle på bordet. Vi betade av listan med de praktiska göromålen kring: scenografi, mask, kostym, ljus.
Moa är i Norsborg och hämtar Hummels rullstol. Lars kliar sig huvudet då tyget i scenografin är för transparant. Wille skall ner i källaren och kolla om den gammla ljusramper går att återanvända. Ett extrarum för maskeringsarbete efterlyses.
Färger kommer på tal. Eva, maskkonsult, är just nu inne på rosa och ljusblått, som hyacinterna i hyacintrummet i pjäsen. Prodteamet återkommer till en papegoja ideligen men jag kan själv inte erinra mig fågeln i pjäsen. Men så slog googlade jag på hyacint fick upp detta.
Hyasinth Macaw.
Native to the forests of central South America, the Hyacinth Macaw (Anodorhynchus hyacinthinus) is the largest macaw and the largest flying parrot species in the world, though the flightless Kakapo of New Zealand can outweigh it at up to 3.5kg. In terms of length it is larger than any other species of parrot. Their unique size, color, and markings make the all-blue Hyacinth Macaw one of the most recognized species of macaw. Their popularity as pets has taken a heavy toll on their population in the wild.
20071023
Onsdag, Ture berättar
...om Spöksonaten och Strindberg. Örninnan, som Strindberg kallade sin uppstoppade örn sändes ner till teatern från Strindbergs bostad på Drottninggatan 85 som del i scenografin. Den var med i Dödsdansen. Men så plötsligt blev saknaden för stor och Strindberg lät skicka bud efter örninna. Oftast var det Alrik Kellgren, Tures morfar tillika ung skådis på Intima mellan 1907-10, som fick springa upp med örnen på sina axlar.
Administration
Löner, kontrakt, fakturering , bidragsansökningar och annat smått och gott måste fungera. Här är Marie-Louise ekonomiansvarig.
Scenografin har kommit
Är det inte en lyx att scenografin står på plats efter endast en veckas repetition! Lars Östberg och Krickes har varit snabba. En ros till dem. I söndags var Krickes, Lars, Moa och Olof på plats och satte ihop alla dekor delar.
Och i måndags kväll översåg Moa arbetet och röjde samtidigt upp i rekvisitaförrådet med hjälp av Katharina och Gärd.
Tänk, teatern har endast ett förrådsrum för rekvisita samt ett rum som loge. Här skall 12 skådisar dela plats. På Strindbergs tid hade man delat in rummet i små bås på 1x1 meter. Strindberg trodde att skådisarna skulle bli osams annars. Det säger väl mer om Strindberg själv än om skådisarna kan man tycka.
Nåväl, nu är det bara styrreglaget till scenmotorn kvar. Det kommer på torsdag från Norrköping. Tack Conny Sand från Östgötateatern som åker upp med den till oss, och sedan hjälper till att installera motorn. Du får en puss av ensemblen som äntligen skall få börja jobba med vridscenen.
En glimt av Spöksonatens Stockholm
Förra seklet
Stockholm år 1900 var kontrasternas och konflikternas stad. På gatorna mötte hästkärror automobiler. I gränderna slogs arbetare med militär inkallad från landsorten. Men en ny tid randades. För första gången i historien blev Stockholm lockande. Stanken från hästgödsel och sumpgas skulle snart ersättas av dofterna från den fina världen. Journalisten John Chrispinsson skriver här om huvudstaden för hundra år sedan.
I Stockholm städades det gamla smutsiga 1800-talet bort. Ett anfallskrig mot råttorna utropades i oktober 1900. 146 191 råttor stupade för en barnarmé som fick 60 öre per levererad råttsvans. Det träskiga Katthavet, där åtskilliga kissekatter mött sin skapare och dränkts, förvandlades till eleganta Berzelii park. Parker som luktat hästbajs och lyst maskrosgult upprustades till offentliga vardagsrum.
Från att ha varit en av Europas osundaste städer blev Stockholm ett föredöme. Medellivslängden närmade sig riksgenomsnittet, en mirakulös förbättring och slutet på Stockholms sekellånga historia som dödsmaskin. Hälsoextremisterna krävde förbud för förkylda att åka spårvagn, men där gick gränsen. Vem skulle kontrollera det? Doktorer vid varje hållplats?
Det är en ledsam läsning om dråpen, sinnessjukdomarna, våldet, brotten, olyckorna, misären och de övergivna barnen som följde i spritens spår. Spriten lastades också för den självmordsepidemi som ansågs rasa. I oktober 1900 hoppade nummer 15 från Katarinahissen, Per August Larsson, 22-årig arbetare från Kocksgatan. Kroppen rispades sönder när den träffade ett plåttak och skallen krossades mot gatan. Tre av fyra självmördare var män. Arbetare hoppade, militärer sköt sig medan kvinnor dränkte sig. De ruinerade, alkoholiserade makarna Lindqvist sprängde sig med dynamit på ett sjabbigt horhotell i Göran Helsinges Gränd i Gamla Stan. Städerskan blev rasande därför att det blev så kladdigt.
I september 1899 greps 1 300 personer för fylleri, vilket ger en årstakt motsvarande 5 procent av stadens befolkning i fyllecellen. Polisen sa sommaren 1900 att de ofta grep folk som drack en liter brännvin per dag, ibland dog de i cellen.
I det ljuset blir en del av nykterhetsrörelsens vansinniga idéer begripliga. De ville införa automater med varm mjölk för att lindra hungerkänslor som i annat fall dämpades med sprit. De krävde krogar utan stolar, sur manlig personal och bibelcitat på väggarna. Tiotusentals demonstranter samlades vid Industripalatset på Karlavägen bakom dessa krav.
Stockholm år 1900 var kontrasternas och konflikternas stad. På gatorna mötte hästkärror automobiler. I gränderna slogs arbetare med militär inkallad från landsorten. Men en ny tid randades. För första gången i historien blev Stockholm lockande. Stanken från hästgödsel och sumpgas skulle snart ersättas av dofterna från den fina världen. Journalisten John Chrispinsson skriver här om huvudstaden för hundra år sedan.
I Stockholm städades det gamla smutsiga 1800-talet bort. Ett anfallskrig mot råttorna utropades i oktober 1900. 146 191 råttor stupade för en barnarmé som fick 60 öre per levererad råttsvans. Det träskiga Katthavet, där åtskilliga kissekatter mött sin skapare och dränkts, förvandlades till eleganta Berzelii park. Parker som luktat hästbajs och lyst maskrosgult upprustades till offentliga vardagsrum.
Från att ha varit en av Europas osundaste städer blev Stockholm ett föredöme. Medellivslängden närmade sig riksgenomsnittet, en mirakulös förbättring och slutet på Stockholms sekellånga historia som dödsmaskin. Hälsoextremisterna krävde förbud för förkylda att åka spårvagn, men där gick gränsen. Vem skulle kontrollera det? Doktorer vid varje hållplats?
Det är en ledsam läsning om dråpen, sinnessjukdomarna, våldet, brotten, olyckorna, misären och de övergivna barnen som följde i spritens spår. Spriten lastades också för den självmordsepidemi som ansågs rasa. I oktober 1900 hoppade nummer 15 från Katarinahissen, Per August Larsson, 22-årig arbetare från Kocksgatan. Kroppen rispades sönder när den träffade ett plåttak och skallen krossades mot gatan. Tre av fyra självmördare var män. Arbetare hoppade, militärer sköt sig medan kvinnor dränkte sig. De ruinerade, alkoholiserade makarna Lindqvist sprängde sig med dynamit på ett sjabbigt horhotell i Göran Helsinges Gränd i Gamla Stan. Städerskan blev rasande därför att det blev så kladdigt.
I september 1899 greps 1 300 personer för fylleri, vilket ger en årstakt motsvarande 5 procent av stadens befolkning i fyllecellen. Polisen sa sommaren 1900 att de ofta grep folk som drack en liter brännvin per dag, ibland dog de i cellen.
I det ljuset blir en del av nykterhetsrörelsens vansinniga idéer begripliga. De ville införa automater med varm mjölk för att lindra hungerkänslor som i annat fall dämpades med sprit. De krävde krogar utan stolar, sur manlig personal och bibelcitat på väggarna. Tiotusentals demonstranter samlades vid Industripalatset på Karlavägen bakom dessa krav.
20071019
SYFILIS
Syfilis - renæssancens AIDS.
Kært barn har mange navne. Selvom syfilis bestemt ikke var/er en "kær" sygdom fik den mange navne. Et af de mest brugte var Napoli´s skræk, da det var her det første udbrud var. Columbus bragte nyheden om Amerika med hjem til Europa, men havde en blind passager med i besætningen - Syfilis.
*Syfilis var en af de første kendte seksuelt overførte sygdomme.
Syfilis var renæssancens AIDS, man kendte ikke til en kur mod syfilis.
Man havde ingenting at bekæmpe det med. Den var altid dødelig, men med et langt invaliderende forløb.
I 1600-tallet lod man folket indånde dampe af kviksølv for at få
udryddet syfilis, sygdommen fra Napoli.
Behandlingen med kviksølv havde dog ingen virkning på syfilis,
det gjorde det kun værre ved at beskadeligøre nerve-systemet, og få dem til at tabe både hår og tænder.
Inden for et par måneder efter man har været udsat for smitte, udvikles der et sår, der hvor bakterierne har været i kontakt med hud eller slimhinder.
Efter såret er forsvundet, eller mens der stadigvæk er sår, kan man få et udslæt på kroppen. Der kan også være symptomer der minder om influenza, med feber og ømhed i musklerne.
Herefter går symptomerne i ro, men sygdommen kan når som helst vise sig igen.
De sene symptomer på syfilis kan være fra forskellige dele af kroppen. De alvorligste drejer sig om beskadigelse af den store legemspulsåre, beskadigelse af hjertet og forandringer i nervesystemet og hjernen.
I sidste stadie af sygdommen mistede folk simpelthen forstanden, de blev sindsyg
Kært barn har mange navne. Selvom syfilis bestemt ikke var/er en "kær" sygdom fik den mange navne. Et af de mest brugte var Napoli´s skræk, da det var her det første udbrud var. Columbus bragte nyheden om Amerika med hjem til Europa, men havde en blind passager med i besætningen - Syfilis.
*Syfilis var en af de første kendte seksuelt overførte sygdomme.
Syfilis var renæssancens AIDS, man kendte ikke til en kur mod syfilis.
Man havde ingenting at bekæmpe det med. Den var altid dødelig, men med et langt invaliderende forløb.
I 1600-tallet lod man folket indånde dampe af kviksølv for at få
udryddet syfilis, sygdommen fra Napoli.
Behandlingen med kviksølv havde dog ingen virkning på syfilis,
det gjorde det kun værre ved at beskadeligøre nerve-systemet, og få dem til at tabe både hår og tænder.
Inden for et par måneder efter man har været udsat for smitte, udvikles der et sår, der hvor bakterierne har været i kontakt med hud eller slimhinder.
Efter såret er forsvundet, eller mens der stadigvæk er sår, kan man få et udslæt på kroppen. Der kan også være symptomer der minder om influenza, med feber og ømhed i musklerne.
Herefter går symptomerne i ro, men sygdommen kan når som helst vise sig igen.
De sene symptomer på syfilis kan være fra forskellige dele af kroppen. De alvorligste drejer sig om beskadigelse af den store legemspulsåre, beskadigelse af hjertet og forandringer i nervesystemet og hjernen.
I sidste stadie af sygdommen mistede folk simpelthen forstanden, de blev sindsyg
LITE OM ABSINT från WIKIPEDIA
Absint, stark spritdryck med en speciell svagt gulgrönaktig färg, populär i slutet på 1800-talet. Dryckens nutida popularitet har följt i kölvattnet på den nu några år gamla vurmen för sekelskiftet 1900. Filmer som Moulin Rouge! och From Hell från 2001 har gjort att efterfrågan på absint stigit enormt de senaste åren runt om i världen, även om det redan kunde märkas på 90-talet med dess identifikation med och romantisering av fin-de-siècle.
Äkta absint innehåller cirka nio olika örter (bland annat anis, fänkål, isop, koriander, lakrits och mynta), men malört (vars latinska namn är just Artemisia absinthium) är den viktigaste. Malörtsoljan är det smakämne som ger absinten sin karaktäristiska bittra smak, men viss malört innehåller även ämnet tujon, ett ämne som redan på 1870-talet ansågs skadligt för nervsystemet, vilket påvisades i bland annat djurförsök (även om man som människa aldrig på naturlig väg skulle få i sig de mängder tujon som användes på djur). Tujon antogs även till viss del påverka sinnet och bidra till ett speciellt absintrus och ökad inspiration, vilken dock antagligen till största delen hade att göra med konstnärernas kanske många gånger speciella sinnelag.
Absint härstammar från experiment med att smaksätta drycker/läkemedel med malört utförda i slutet av 1700-talet av en viss Dr. Ordinarie. Receptet på den mest populära ”medicinen” såldes 1787 till Henri-Louis Pernod. Denne Pernod började sedan att producera absint i kommersiellt syfte och blev snabbt den förste och störste absintproducenten. Det första allvarliga absintrycket kom på 1840-talet då franska soldater ordinerades absint som förebyggande medel mot feber under kriget i Algeriet. Soldaterna tog de trevliga erfarenheterna av "medicinen" med sig hem och bidrog till att beställningarna ökade runt om i Frankrike. Drycken blev först populär hos överklassen, men angrepp av vinlus i de franska vingårdarna minskade produktionen av vin och absinten blev dess ersättare. Ju längre in på 1800-talet vi kommer, desto mer populär blev drycken i estetiska och intellektuella kretsar. Listan på kända konstnärer och författare som på olika sätt inspirerats av absint är lång: Strindberg, Munch och Picasso kan nämnas som exempel. Listan på 1800-talspoeter som brukade drycken är om möjligt ännu längre, med Frankrike som ledande land, med Baudelaire, Rimbaud och Verlaine i täten. På 1900-talet blev drycken efter hand, på grunder som skall förklaras nedan, bannlyst i många länder. Ett känt ”offer” för detta var Hemingway, som fick specialbeställa lådor med absint från de få "oaser" som fortfarande fanns kvar i Europa (i detta fall Spanien).
Efter absintens växande popularitet runt år 1900 blev spritdrycken ett alltför stort problem runt om i främst Europa. Drycken var inte längre enbart populär bland konstnärer och de högre samhällsskikten; den hade anammats av större delen av befolkningen, och supandet i allmänhet var uppe i ohyggliga kvantiteter (för övrigt jämförbara med dagens siffror). Det såldes mer absint än öl, och efterfrågan blev så stor att ett glas absint inte kostade mer än ett glas vin. Den största tillverkaren, Pernod Fils, tillverkade över 30.000 liter absint om dagen, och var absolut inte ensam tillverkare. Nykterhetsrörelsen, som var en stark och växande kraft i Europa under sekelskiftet, attackerade med kraft alkohol i allmänhet och absint i synnerhet (som med en oerhörd popularitet och en alkoholprocent på runt 70 var en tydlig och frestande måltavla). ”Absintmordet” i Schweiz 1905, där en man mördat hela sin familj för att sedan skylla på att han druckit absint, togs också upp i den allmänna debatten (att mördaren, Monsieur Lanfray, även druckit åtskilliga flaskor vin samt avgjort stora mängder brandy vid samma tidpunkt togs inte i beaktande). Absint förbjöds således i Schweiz 1907. Att van Gogh, som för övrigt kallade absint för sin gröna musa, skar av sig sitt eget öra efter att ha druckit absint gynnande inte "den gröna fens" rykte, som dessutom i nykterhetskretsar började få namnet ”den gröna demonen”. Alla de biverkningar som absint sades ge, som bl.a. epilepsi, hallucinationer, demens och hjärnskador, vet vi idag är till stor del typiska för vanlig alkoholförgiftning och delirium tremens. Bieffekterna skylldes dock specifikt på absinten. De konstnärskretsar som brukade mycket absint hade dock ofta även problem med syfilis och droger, bl a opium, vilket kan ha bidragit till ryktena om ”absintgalenskapen”.
Äkta absint innehåller cirka nio olika örter (bland annat anis, fänkål, isop, koriander, lakrits och mynta), men malört (vars latinska namn är just Artemisia absinthium) är den viktigaste. Malörtsoljan är det smakämne som ger absinten sin karaktäristiska bittra smak, men viss malört innehåller även ämnet tujon, ett ämne som redan på 1870-talet ansågs skadligt för nervsystemet, vilket påvisades i bland annat djurförsök (även om man som människa aldrig på naturlig väg skulle få i sig de mängder tujon som användes på djur). Tujon antogs även till viss del påverka sinnet och bidra till ett speciellt absintrus och ökad inspiration, vilken dock antagligen till största delen hade att göra med konstnärernas kanske många gånger speciella sinnelag.
Absint härstammar från experiment med att smaksätta drycker/läkemedel med malört utförda i slutet av 1700-talet av en viss Dr. Ordinarie. Receptet på den mest populära ”medicinen” såldes 1787 till Henri-Louis Pernod. Denne Pernod började sedan att producera absint i kommersiellt syfte och blev snabbt den förste och störste absintproducenten. Det första allvarliga absintrycket kom på 1840-talet då franska soldater ordinerades absint som förebyggande medel mot feber under kriget i Algeriet. Soldaterna tog de trevliga erfarenheterna av "medicinen" med sig hem och bidrog till att beställningarna ökade runt om i Frankrike. Drycken blev först populär hos överklassen, men angrepp av vinlus i de franska vingårdarna minskade produktionen av vin och absinten blev dess ersättare. Ju längre in på 1800-talet vi kommer, desto mer populär blev drycken i estetiska och intellektuella kretsar. Listan på kända konstnärer och författare som på olika sätt inspirerats av absint är lång: Strindberg, Munch och Picasso kan nämnas som exempel. Listan på 1800-talspoeter som brukade drycken är om möjligt ännu längre, med Frankrike som ledande land, med Baudelaire, Rimbaud och Verlaine i täten. På 1900-talet blev drycken efter hand, på grunder som skall förklaras nedan, bannlyst i många länder. Ett känt ”offer” för detta var Hemingway, som fick specialbeställa lådor med absint från de få "oaser" som fortfarande fanns kvar i Europa (i detta fall Spanien).
Efter absintens växande popularitet runt år 1900 blev spritdrycken ett alltför stort problem runt om i främst Europa. Drycken var inte längre enbart populär bland konstnärer och de högre samhällsskikten; den hade anammats av större delen av befolkningen, och supandet i allmänhet var uppe i ohyggliga kvantiteter (för övrigt jämförbara med dagens siffror). Det såldes mer absint än öl, och efterfrågan blev så stor att ett glas absint inte kostade mer än ett glas vin. Den största tillverkaren, Pernod Fils, tillverkade över 30.000 liter absint om dagen, och var absolut inte ensam tillverkare. Nykterhetsrörelsen, som var en stark och växande kraft i Europa under sekelskiftet, attackerade med kraft alkohol i allmänhet och absint i synnerhet (som med en oerhörd popularitet och en alkoholprocent på runt 70 var en tydlig och frestande måltavla). ”Absintmordet” i Schweiz 1905, där en man mördat hela sin familj för att sedan skylla på att han druckit absint, togs också upp i den allmänna debatten (att mördaren, Monsieur Lanfray, även druckit åtskilliga flaskor vin samt avgjort stora mängder brandy vid samma tidpunkt togs inte i beaktande). Absint förbjöds således i Schweiz 1907. Att van Gogh, som för övrigt kallade absint för sin gröna musa, skar av sig sitt eget öra efter att ha druckit absint gynnande inte "den gröna fens" rykte, som dessutom i nykterhetskretsar började få namnet ”den gröna demonen”. Alla de biverkningar som absint sades ge, som bl.a. epilepsi, hallucinationer, demens och hjärnskador, vet vi idag är till stor del typiska för vanlig alkoholförgiftning och delirium tremens. Bieffekterna skylldes dock specifikt på absinten. De konstnärskretsar som brukade mycket absint hade dock ofta även problem med syfilis och droger, bl a opium, vilket kan ha bidragit till ryktena om ”absintgalenskapen”.
Vi ser .... Nosferatu och Das Cabinet des Dr.Caligari
Bägge dessa filmer som är från 1920 omkring finns att hitta på nätet youtube t.e.x.
med bättre eller sämre musik........
Alla var rädda för den stora PESTEN.
I konstnärskretsar var SYFILIS och ABSINT
del av umgänget dessutom försökte man kurera det med kvicksilverinjektioner
som också gick på hjärnan.....
20071018
Kollationering 15 oktober
Första dagen på Spöksonatens resa.
Samling kl. 10.00 i Strindbergsteaterns foajé. Gärd och Katharina har kokat kaffe och lassat upp med bullar (och frukt till maskeringskonsultens glädje). Alla är där. Teaterchef, regissör, skådespelarna, scenograf, maskdesigner, kostymdesigner, tekniker, ljussättare, kompositör, regiassistent, produktionsassistent, kostymassistent, scenografiassistent, ekonomiansvarig och producent. Teaterchef Rangström har talförbud pga en envis förkyldning, anektdoter om Spöksonatens urpremiär på Intima Teatern 1908 får vänta. Rangströms morfar Alrik spelade med i 1908 års uppsättning. Vi vill ta del av alla intriger Ture!
Så börjar regissören - Richard Turpin presentera upplägget för vårt gemensamma arbete. Han berättar om pjäsens bakgrund. Strindberg mådde uselt när han skrev fantasistycket, psoriasisen blommade för fullt, första teckenet på kräftan i magen visar sig, sorgen över ha blivit lämnad av Harriet Bosse finns där och ur detta föds Spöksonaten. Kan det bli bättre!!! Turpin öppnar upp för en härlig diskussion om männsiskans elände, svek, förljugenhet. Spöksonaten ger inte människan det minsta hopp. Producenten (som skriver detta ) undrar hur i helvete man skall kunna sälja elände och död. Men lugn, vi som arbetat med Turpin, och ni publik som sett hans uppsättningar vet att ur eländet föds skrattet. Spöksonaten kommer att lekas fram. Lusten är drivkraften. Och detta fantasistycke är så skruvat så man kommer att älska det. Och musiken, glöm inte all musik som kommer att strömma från scenen.
Nåväl, vi fortsätter med kollationeringen. Turen har kommit till scenograf Östberg. Han visar sin modell. Ett surrealistiskt scenrum med sneda väggar och fönster. Ny diskussion om Strindbergs syn på scenografin. Säkert någon annan i teamet som kan berätta mer om det.Och så musiken. Kompositör Feiler pratar om skräckmusik. Vi uppmanas att se skräckfilmer från 30-talet. Som inspirationskälla.
Så kommer vi till läsningen. Så härligt att äntligen få höra ensemblens röster. 13 stycken är de. Och så olika. Vilka karaktärer. Två av dem, Margareta Hallin och Erik Seadén är operasångare. Men även Linda Kulle sjunger i Romeo och Juliakören. Och Anneli Martini är också sångare. Turpin påstår att hela ensemblen har underbara röster, så ni förstår, Spöksonaten blir även en musikalisk resa. Man undrar var detta äventyr kommer att sluta.
Premiär 7 december, kom och se för dig själv och finn dina egna svar.
Så hälsas ni alla välkommen att kommentera på denna blogg - den är öppen för produktionsteamet, ensemblen och vår publik.
Skål och God spis,
/Katharina Lind - Producent
Samling kl. 10.00 i Strindbergsteaterns foajé. Gärd och Katharina har kokat kaffe och lassat upp med bullar (och frukt till maskeringskonsultens glädje). Alla är där. Teaterchef, regissör, skådespelarna, scenograf, maskdesigner, kostymdesigner, tekniker, ljussättare, kompositör, regiassistent, produktionsassistent, kostymassistent, scenografiassistent, ekonomiansvarig och producent. Teaterchef Rangström har talförbud pga en envis förkyldning, anektdoter om Spöksonatens urpremiär på Intima Teatern 1908 får vänta. Rangströms morfar Alrik spelade med i 1908 års uppsättning. Vi vill ta del av alla intriger Ture!
Så börjar regissören - Richard Turpin presentera upplägget för vårt gemensamma arbete. Han berättar om pjäsens bakgrund. Strindberg mådde uselt när han skrev fantasistycket, psoriasisen blommade för fullt, första teckenet på kräftan i magen visar sig, sorgen över ha blivit lämnad av Harriet Bosse finns där och ur detta föds Spöksonaten. Kan det bli bättre!!! Turpin öppnar upp för en härlig diskussion om männsiskans elände, svek, förljugenhet. Spöksonaten ger inte människan det minsta hopp. Producenten (som skriver detta ) undrar hur i helvete man skall kunna sälja elände och död. Men lugn, vi som arbetat med Turpin, och ni publik som sett hans uppsättningar vet att ur eländet föds skrattet. Spöksonaten kommer att lekas fram. Lusten är drivkraften. Och detta fantasistycke är så skruvat så man kommer att älska det. Och musiken, glöm inte all musik som kommer att strömma från scenen.
Nåväl, vi fortsätter med kollationeringen. Turen har kommit till scenograf Östberg. Han visar sin modell. Ett surrealistiskt scenrum med sneda väggar och fönster. Ny diskussion om Strindbergs syn på scenografin. Säkert någon annan i teamet som kan berätta mer om det.Och så musiken. Kompositör Feiler pratar om skräckmusik. Vi uppmanas att se skräckfilmer från 30-talet. Som inspirationskälla.
Så kommer vi till läsningen. Så härligt att äntligen få höra ensemblens röster. 13 stycken är de. Och så olika. Vilka karaktärer. Två av dem, Margareta Hallin och Erik Seadén är operasångare. Men även Linda Kulle sjunger i Romeo och Juliakören. Och Anneli Martini är också sångare. Turpin påstår att hela ensemblen har underbara röster, så ni förstår, Spöksonaten blir även en musikalisk resa. Man undrar var detta äventyr kommer att sluta.
Premiär 7 december, kom och se för dig själv och finn dina egna svar.
Så hälsas ni alla välkommen att kommentera på denna blogg - den är öppen för produktionsteamet, ensemblen och vår publik.
Skål och God spis,
/Katharina Lind - Producent
20071016
Vi fortsätter läsa pjäs
Lite bilder från dagen ...vi fortsätter läsa....
Mycket bilder som dyker upp fullspäckad text....
Många frågor.....
Härligt kul.......spännande
Bra om alla lägger in på samma sätt på bloggen...FRÅGA
Imorgon skall vi kolla gammal skräckfilm....
20071006
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
